Mitt livs misstag, förlåt!
Jag vet egentligen så himla väl att de är de här som är de bästa, men tanken på att bara släppa allt, alla minnen, alla fina stunder och gå vidare får mig att rysa. De är känslan om att jag kastar bort något som fint som får mig att inte vilja, de får mig att ständigt hoppas och att ständigt försöka hitta nya möjligheter till att få de så otroligt bra som det var förut. Man ser inte hur bra de har varit förens man förlorat de. Hur bra de kan vara att bara ligga i en säng och kolla på gamla barn filmer eller tex camp rock , ligga på stutsmattan och njuta av vårsolen eller att äta varma taost ihop, ta ett varmt bad eller att bara mysa ner sig framför tvn och kolla på helt värdelösa program med de spelade ingen roll för man mådde så otroligt bra ändå. De ryser i hela mig när jag tänker på "den gamla tiden" jag mådde så bra.. Men samtidigt kommer klumpen i magen fram och göra hela mig stel och saknaden blir till en pina, den kan förstöra hela min dag. Men jag har bestämmt mig för att acceptera detta nu, jag får känna saknad, de är normalt, jag får vara ledsen, även de är normalt. Jag får även känna lyckan av en otroligt fin tid tillsammans med dig, för bortserman från de dåliga så var denna tid fantastisk, men de dåliga hade de bra i sig de också. Jag har bestämt att jag inte kan klandra ner på mig själv för hur jag vart under den här perioden, även om jag gärna skulle vilja fortsätta med de men de får mig bara att må dåligt, jag ska lära mig av detta misstag och visa att jag kan bättre än så. Dock inte för dig då. Du och jag har båda gjort våra misstag som vi får lära oss av nu. men du ska veta att du var de bästa jag någonsin fått haft, du var den ända som fick mig att må så där riktigt riktigt bra, och du ska även veta att jag alltid har älskat dig och tänkt på dig. Vilket ja kommer fortsätta med. Men på ett annat sätt denna gång.
Kommentarer
Trackback
