22 september
Ja Viktoria nu får du som du vill, men dags att uppdadera din blogg med va?;)
skolan idag. Flöt på som de brukar. Hade prov på morgonen, får väll se hur de gick.
Strax före lunch började min mage krångla igen, som vanligt. Så otroligt trött på de. Så vi 12 drog ja hem. 2 timmar före innan jag egentligen skulle få sluta. Men jag stod helt enkelt inte ut!
Så när jag kom hem har ja sovit, sovit och mera sovit. Åt nyss lite mat och jag tror de börjar släppa nu.
Skönt så jag kan gå till skolan i morgon :)
Ibland kan jag sakna de, de vi kallade oss, de vi kallade inget hindrar oss.
Som att åka iväg till mohed fast klockan närmade sig småtimmarna, för att bara vara där i drygt en timme.
Ville vi vara barnslig så var vi de, ville vi vara riktigt glad så var vi de, ville vi göra något så gjorde vi de,
oavsätt väder och vind, oavsätt vad dom andra tyckte och hur en kvällarna sluta så hade vi alltid roligt. Att ha tråkigt fanns inte i våra liv.
Att inte vara blyga, att våga de mesta och att ständigt kunna skratta åt klantigheter de är nog de jag saknar mest.
Även när de gick neråt och negativa saker hände, kunde vi alltid tänka på nästa roliga sak som komma skall, eller fick vi helt enkelt göra oss något roligt, för att deppa i vårt liv, fanns inte på tal.
Ja även om ja glömmer och går vidare, så är du nog tjejen jag varit mest lik i hela mitt liv.
Ville bara att du skulle veta de!