Nu orkar jag inte bry mig om vad alla andra tycker längre,
hellre äkta vänner, en vänner som har status.
De är svårt att förstå hur man kan sakna något så mycket. En sådan pass enkel sak som vänskapen.
De som var förr kommer aldrig mer tillbaka, i know that. Men att något som liknar de som var förr kan komma tillbaka kan man i alla fall hoppas på. Man ser inte hur bra man hade de förns man verkligen förlorat de. Ja hade mina vänner, ja hade mina bästa vänner och ja visste att ja hade er. Ja visste att ja hade er 3 sjukt undebara tjejer. Men som allt annat, man kan tappa de och de var precis de vi gjorde. Jag har ställt mig denna fråga minns hundra gånger men ger mig själv aldrig ett vettigt svar. Så nu frågar ja er. Ni klarar er nog utan mig, de tvivlar ja inte på. För jag klarar mig utan er, de gör ja, men ja tvivlar på att ni aldrig ställt er denna tanke. vart tog vi vägen?
Och så till mina go killar. Er har ja gått med i 5 år. jag har varken tänkt tanken på att de skulle bli som de blev men de var faktiskt er jag tillbringade halva högstadie tiden med, de var mer er ja kände mig trygg, de var med er ja kunde säga exakt hur ja kände de, jag trodde aldrig ja skulle kunna umgås så mycket med er som ja faktiskt gjort, men de är jag glad för. De var ni som fick mig att tänka positivt när allt kändes dåligt, de var ni som fick mig att våga när när jag kände mig feg, de var ni som hjälpte mig på skolan, när allt känndes tungt. men nu har jag er inte runt om mig längre, nu ses vi nästan aldrig, och ja saknar er, ja saknar mina pojkar, de var ni som fick mig att orka in i de sista. tack!
Och nu när ja sitter här och hela gymnasiegrejen har blivit fel, kan ja verkligen säga att jag saknar er. 9:c ♥
jag saknar er.
De är svårt att förstå hur man kan sakna något så mycket. En sådan pass enkel sak som vänskapen.
De som var förr kommer aldrig mer tillbaka, i know that. Men att något som liknar de som var förr kan komma tillbaka kan man i alla fall hoppas på. Man ser inte hur bra man hade de förns man verkligen förlorat de. Ja hade mina vänner, ja hade mina bästa vänner och ja visste att ja hade er. Ja visste att ja hade er 3 sjukt undebara tjejer. Men som allt annat, man kan tappa de och de var precis de vi gjorde. Jag har ställt mig denna fråga minns hundra gånger men ger mig själv aldrig ett vettigt svar. Så nu frågar ja er. Ni klarar er nog utan mig, de tvivlar ja inte på. För jag klarar mig utan er, de gör ja, men ja tvivlar på att ni aldrig ställt er denna tanke. vart tog vi vägen?
Och så till mina go killar. Er har ja gått med i 5 år. jag har varken tänkt tanken på att de skulle bli som de blev men de var faktiskt er jag tillbringade halva högstadie tiden med, de var mer er ja kände mig trygg, de var med er ja kunde säga exakt hur ja kände de, jag trodde aldrig ja skulle kunna umgås så mycket med er som ja faktiskt gjort, men de är jag glad för. De var ni som fick mig att tänka positivt när allt kändes dåligt, de var ni som fick mig att våga när när jag kände mig feg, de var ni som hjälpte mig på skolan, när allt känndes tungt. men nu har jag er inte runt om mig längre, nu ses vi nästan aldrig, och ja saknar er, ja saknar mina pojkar, de var ni som fick mig att orka in i de sista. tack!
Och nu när ja sitter här och hela gymnasiegrejen har blivit fel, kan ja verkligen säga att jag saknar er. 9:c ♥
jag saknar er.
Kommentarer
Postat av: ida t
Måste bara säga att jag känner precis likadant! Jag har förlorat de flesta av mina vänner, och det känns som om det bara är jag som bryr mej. Vet hur det känns! kram <3
Trackback
