ibland förstår jag mig inte på dig, vet du de?

känns som om jag hade velat gått på tranan, men nu är det försent.

vart har det vi kallade "vi" tagit vägen? jag är inte sur eller så, men jag är som ett stort frågetecken känns de som.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0