30 November
Ingen märker, ingen ser, men de här är sanningen.
jag förstår inte vad jag gör för fel? hur jag en beter mig så är något fel,
jag orkar inte ta tag i saker, jag orkar inte med skolan, jag vill inte vara hemma jag vill bara bort.
Förlåt, du vet att du betyder allt för mig.
jag vet att ja är som ja är, men du måste förstå mig nu, det ska bli bättre, jag lovar dig!
jag är inget utan dig, då är jag helt tom. Det är du som får mig att må bra.
men jag orkar verkligen inte försöka antränga mig just nu. Förlåt!
jag skulle bara vilja ta mina saker och flytta långt långt härifrån, börja om från början och bara försöka må bra.
men som de är just nu så orkar ja inte ens de, och eftersom ja inte orkar plugga så lär de inte gå bra i skolan och då lär jag aldrig komma härifrån.
min ork har gått sin egen väg, åt helt fel håll och de känns som om den aldrig kommer hitta tillbaka.
nu vet ni!
jag älskar dig.. <3